Besvikelser är följden av falska
förhoppningar,
så varför ha förhoppningar.

 

Ingen undgår besvikelser.
De små, obetydliga, harmlösa besvikelserna förekommer ofta, nästan dagligen,
de stora som tur är, mer sällan. För de allra flesta av oss är det så,
jag känner att jag har haft för många av de stora besvikelserna.
Att förlora två fruar, fem barn kan nog bli för mycket för vem som helst.
Att alltid bli sviken, lurad, utnyttjad, eller bedragen det känns.
Att bli slagen som barn av sin mor, det sätter sina spår. Att alltid få höra, att man inte duger till någonting.
Alltid känna sig värdelös, undrar så hur en mor kan göra så.
Min fru lämnade mig för att jag blev sjukpensionerad, och därmed fick försämrad ekonomi.
Handlar all bara om pengar, eller. Allt bara för att jag vågar vara mig själv,
och står för mina värderingar om medmänsklighet, empati och solidaritet med moder jord.
Vägrar att hamna i ett fack

 

 Men livet går trots detta vidare,
lärdomens väg är många gånger hård. Besvikelserna många,
och de stora besvikelserna är också betydligt smärtsammare. En verkligt stor besvikelse upplevs som en olycka.
Många gånger överskuggar den en människas liv en längre tid.
Att tiden läker alla sår, är ju sant. Men vad gör man när ärren blir för många?
Skorporna ramlar så lätt av, och de börjar blöda igen.

 

Barn kan bli så besvikna över att mamma eller pappa inte vill köpa en önskad leksak, att de börjar gråta.
En ung flicka kan bli så besviken över att hennes pojkvän hittat en annan flicka, att hon helst skulle vilja dö, och tvärtom.
Vuxna människor upplever ofta besvikelser i familjen, vänskapskretsen eller på arbetsplatsen som en svår motgång.

 

 

Besvikelser har mycket med misstag att göra.
Vi betraktar någon som vår vän, en vän, som vi kan lita på.
Men vi misstar oss på henne och upplever vännens falskhet, otrohet eller likgiltighet
som en besvikelse, en mycket smärtsam besvikelse.
Detta är även förklaringen till, varför vi ofta känner oss besvikna.
Vi gör oss falska förhoppningar, ser inte världen som den är, utan som vi vill att den skall vara.
Vi tror att ett löfte varar för evigt, när det bara gäller bara för stunden.
Jag har fått så många löften som, din för evigt eller love you for ever.
Men erfarenheten jag har är att det gäller bara för stunden, just nu. I morgon kan det se annorlunda ut.

 

Med detta självbedrägeri, som man även kan kalla illusion eller inbillning,
kan man på ett bekvämt sätt "förbättra" livet och världen, försköna verkligheten
och därmed leva lättare och lyckligare utan problem.
Det går kanske bra ett tag, men så enkelt är inte livet. Det kommer att stå oss dyrt.
Resultatet av falska förhoppningar, fantasidrömmar och illusioner är realitetsförlust, som kommer att kräva besvikelse.

 

Vad är det vi människor hoppas på? På den sanna kärleken, på våra barn, att vi lyckas på jobbet?
Fastän vi alla vet, att två människor inte evigt kan vara en själ och ett hjärta,
eftersom var och en genomgår sin egen utvecklingsprocess, tror ändå alla, som gifter sig,
att de är ett undantag, som bekräftar regeln. Många blir besvikna.
Fastän inte alla föräldrar kan vänta sig, att just deras barn kommer att bli jätteintelligenta,
överskattar de ofta barnens förmåga och blir sen fruktansvärt besvikna,
om deras barn bara visar sig vara genomsnittligt begåvade.

 

På samma sätt är det med för stora förhoppningar på jobbet.
Den som är orealistisk och drömmer om en orimlig karriär, kommer att bli besviken.

 

 Hur många besvikelser en människa måste uppleva i sitt liv, beror mycket på hennes realitetssinne,
speciellt hennes människokännedom och livserfarenhet?
Det är förklaringen till, att man med ökad ålder inte bara upplever färre besvikelser,
utan även klarar av dem bättre.
Framför allt lär man sig att bedöma de många små, vardagliga besvikelserna riktigt och tar dem inte så allvarligt.

 

 

Man lär sig att de inte går att undvika och helt enkelt hör till livet.
Man kan säga att vi med åren uppnår en själslig stabilitet,
som hjälper oss att övervinna och i viss mån undvika besvikelser.
Men de finns alltid runt hörnet, jag vet som har upplevt så många.
Det är inte alltid som orden har någon betydelse, utan det är handlingen som visar vem man är.

 

Det är svårt, praktiskt taget omöjligt att komma med råd, när någon är besviken.
Även i svåra situationer, t ex när den man älskar går ifrån en eller när någon förlorar ett drömjobb,
måste var och en hjälpa sig själv.
Det är bäst om man helt kan låta bli att börja beklaga sig själv.
En förbittrad, missmodig människa, som demonstrerar sin besvikelse utåt,
står bara ivägen för sig själv och den fortsatta utvecklingen av sig själv.
För utvecklas gör vi hela livet, med åldern så kommer visheten och den själsliga friden.
Även om man ibland, ja till och med ofta kan känna sig ensam, förbrukad och övergiven.
Bästföre datumet har gått ut, för länge sedan.

 

Man måste med all kraft motarbeta besvikelser.
En modlös människa, som bara jämrar sig, blir snart en outsider.
Aktiva, optimistiska, livsbejakande människor övervinner besvikelser lättare.
De klarar sig alltid, är omtyckta bland vänner och bekanta och har chansen att med en ny upplevelse
få en positiv livsinställning igen.

Mod är något som vi alla behöver, i denna hårda värld.
Men kom ihåg, det är du och jag, vi alla som skapat den, varför kan man undra?
Så mina vänner allt går att ändra, om det än tar lite tid.
Visa Mod och styrkan du finner dig själv, dessutom så får du en inre frid.

 

Frid vara med er alla!

 

  Lev väl i Harmoni: Lennie Beeck